make love not war

Känner mig så otacksam över att allt i mitt liv går som på räls just nu. Pratade precis med en av mina underbara vänner vars pojkvän skall rycka in i armén och vara stationär i Afganistan i ett år nästa månad. Gnäller ofta på Manne över att han är borta ofta och under lång tid, men jag vet iallafall att han är trygg och jag behöver inte oroa mig för honom. Kan inte ens föreställa mig hur hon kommer att känna det kommande året. Ingen borde behöva oroa sig för att den man älskar skall dö för att de gör sitt jobb, och ingen borde behöva riskera det heller. Funderar på att beställa detta armbandet till henne och mig som en liten symbolisk tröst. Men jag vet att ingenting kommer att kunna göra det lättare för någon av dem. Men hon kommer hit den 4 April och sedan kommer jag komma hem till henne den 25 samma månad. Älskling om du läser detta så lovar jag att stötta dig och göra allt för att tiden skall gå lite snabbare denna sommaren.